Jag får med jämna mellanrum frågor om vad jag tycker om olika företeelser inom hundvärlden. Det kan vara någon ”expert”, metod eller något träningsredskap. Just nu handlar det mycket om olika TV-program. SVT:s kommande programserie om omplaceringshundar diskuteras flitigt. Enligt uppgift ska man ta hem 6 omplaceringshundar till en familj, som sedan får rösta bort en hund varje dag. Efter en vecka ska de sedan bara ha kvar ”sin” egna utvalda hund. Det är en helt absurd idé enligt min uppfattning.
Det finns många delar som verkar dåligt genomtänkta, för att inte säga rent förkastliga. Hur kommer hundarna att må och klara denna stressande situation? Hur ska familjen kunna göra ett väl genomtänkt val under dessa omständigheter och på så kort tid? Hur ska man kunna sätta ihop så många okända hundar i ett nytt hem under dessa dagar (dessutom omplaceringshundar som kan ha svåra erfarenheter med sig)? Hur blir det för alla de hundar som skickas tillbaka och har denna upplevelse med sig? Vilken syn på hundar och omplaceringsverksamhet sprider inte ett sådant här program?
Egentligen är jag inte så förvånad. Man har redan under lång tid visat så mycket av "förnedrings-TV" där man värdesätter, förnedrar, slår ut och trycker ned människor. Det gör oss ”empatiskt avtrubbade” och vi kan inte se vad som skulle vara fel med detta nya hundprogram. Kan man göra så med människor så varför inte med hundar?
MEN - vi har ingen rätt att göra så med djur för de kan inte välja om de vill vara med och bli utsatta för detta eller inte. De vet ju inte vad det handlar om eller varför de plötsligt hamnar i denna konstiga situation.
Vad kan man göra? Enda sättet att kunna stoppa programmet är att hitta en tydlig punkt där man klart bryter mot djurskyddslag eller annan lag. Men att det är svårt vet alla som arbetar med övergrepp mot djur och rättsliga frågor. Mycket reaktioner och protester kan tyvärr också ge en omvänd effekt. Det blir en enorm uppmärksamhet vilket gör tittartrycket ännu större. I TV kommer vi bara att få se det som ser bra ut, hundar som får nya hem och att SVT gör en insats inom omplaceringsområdet. Risken är att det istället blir en ”succé”. Det låter inte klokt, jag vet, men jag skulle inte bli förvånad om det blir så.
Jag tror vi behöver inse grundproblematiken. Både djur och människor är i många lägen mest handelsvaror som man inte drar sig för att utnyttja och tjäna pengar på. Vi behöver fundera över varför vi är så intresserade av att ”köpa” oetiska och oempatiska TV-program, varor eller tjänster. På lång sikt är det bara om efterfrågan minskar som sådant här får ett slut.
